Related Paintings of unknow artist :. | Floral, beautiful classical still life of flowers.110 | Recreation by our Gallery | Self-portrait | And a binary | Group of hunters |
Related Artists:
georg von rosen
Johan Georg Otto von Rosen, född 13 februari 1843 i Paris, död 1923 i Stockholm, var en svensk konstnär och greve av ätten von Rosen. Han målade i den akademiska stilen, till stor del historiemåleri och porträtt. Han var professor vid Konstakademien 1880-1908 och dess direktör 1881-1887 samt 1893-1899. Som konstakademiens direktör kom han i stark konflikt med den nya generation av konstnärer som krävde reformer av akademiens utbildning och utställningsverksamhet, de så kallade opponenterna. Georg von Rosen föddes i Paris 1843 som son till generalkonsuln greve Adolf Eugene von Rosen (kallad "de svenska järnvägarnas fader") och hans hustru Euphrosyne Rizo-Rangabe. Hans första levnadsår förflöt i Paris, varifrån familjen flydde till Sverige under februarirevolutionen 1848. Han studerade 1855-1861 vid Konstakademien i Stockholm. 1862 besökte Rosen världsutställningen i London där han lärde känna belgaren Henri Leys' arbeten, målningar med scener från medeltiden och renässansen målade i ålderdomlig stil. Dessa verk gjorde ett stort intryck på von Rosen. Han skrev själv Stående hvarje dag i flere timmar, försjunken i åskådandet af dessa om en snart sagdt öfvermänsklig intuition vittnande bilder, som likväl flertalet i den stora hopen med likgiltighet skred förbi, drömde jag mig tillbaka in i en hänsvunnen tid och för mina yttre ögon försvann hela den öfriga utställningen, den omgifvande mängden, ja hela den existerande verlden! Då jag lemnade London, var jag på 14 dagar vorden 300 år äldre. Rosen uppsökte följande året mästaren i Antwerpen och tillbringade en tid i hans umgänge och i hans atelje. Återkommen till Sverige, inspirerad av mötet, målade han Sten Sture d.ä. intåg i Stockholm. Den medeltida stadsmiljön med det noggranna återgivandet av stenläggningen och den närmast osannolika rikedomen på byggnadsdetaljer känns igen från Leys målningar. von Rosen belönades med kunglig medalj för målningen, och blev hyllad och uppskattad av Oscar II på grund av bildspråket, som i hög grad uttryckte den oscarianska epokens ideal. Samma år begav han sig ut på resa och besökte Egypten, Palestina, Syrien, Osmanska riket, Grekland och Ungern där han studerade måleri. 1866 vistades han ett år i Rom och vistades sedan åter hos Leys fram till dennes död 1869. Därefter studerade han i Menchen under Karl Piloty och reste sedan vidare till Italien innan han återkom till Sverige 1871. Efter hemkomsten målade han Erik XIV och Karin Månsdotter. 1872 blev han ledamot av Konstakademien, 1874 blev han vice professor, 1879 kammarherre och 1880 professor i figurteckning och målning. 1881-1887 samt 1893-1899 var han direktör för Akademins läroverk. 1892-1900 var han även ordförande i Nordiska samfundet till bekämpande av det vetenskapliga djurplågeriet, numera Djurens Rätt. Han avled 1923 och förblev ogift under hela sitt liv.
Arthur Pond
Arthur Pond (1705?-1758) was an English painter and engraver. Born about 1705, was educated in London, and stayed for a time in Rome studying art, in company with the sculptor Roubiliac. He became a successful portrait-painter. He was elected a Fellow of the Royal Society in 1752, and died in Great Queen Street, Lincoln's Inn Fields, 9 September 1758. His numerous original portraits include Alexander Pope, William, Duke of Cumberland, and Peg Woffington. Pond was also a prolific etcher, and used various mixed processes of engraving by means of which he imitated or reproduced the works of masters such as Rembrandt, Raphael, Salvator Rosa, Parmigiano, Caravaggio, and the Poussins. In 1734-5 he published a series of his plates under the title Imitations of the Italian Masters. He also collaborated with George Knapton in the publication of the Heads of Illustrious Persons, after Jacobus Houbraken and George Vertue, with lives by Thomas Birch (London, 1743-52); and engraved sixty-eight plates for a collection of ninety-five reproductions from drawings by famous masters, in which Knapton was again his colleague. Another of his productions was a series of twenty-five caricatures after Pier Leone Ghezzi, republished in 1823 and 1832 as Eccentric Characters.
John Crome
English Romantic Painter, 1768-1821 was an artist in the Romantic era. Born in the English city of Norwich, John Crome is also known as Old Crome to distinguish him from his son, John Berney Crome, who was also a well-known artist. The son of a weaver, he was apprenticed to a coach painter or sign painter. It is said that he acquired his skills by copying Gainsboroughs and Hobbemas owned by Thomas Harvey of Old Catton, his patron from 1790. The two main influences on his style are considered Dutch 17th century painting and Wilson. Crome went on to become the founder of the Norwich school of painters, of which John Sell Cotman is another famous member. He worked both in watercolour and oil. His oil paintings alone number in excess of 300. Many can be seen at major galleries around the world, including the Tate Gallery and the Royal Academy, but he is also well represented in Norwich itself. He also produced etchings and taught art. One of his pupils was James Stark. Crome's Broad and nearby Crome's Farm.